6 feb måndag

Hej från Australien

Jag befinner mig tillsammans med min familj i Australien, för att arbeta på en UMU-bas. Gud använder oss varje dag och vi får vara till
välsignelse både för enskilda människor vi möter och för arbetet här. Mitt senaste projekt har varit att bygga en vägg – ett första steg i en ombyggnad av en del av basen som ska användas av en församling som kommer att startas här genom en församlingsplantering från en stor församling i en annan stad. Townsville, staden där vi är, har väldigt få kristna och UMU här arbetar tillsammans med kyrkor runt om i världen för att ändra på det.

Min fru Solvei är nu i Papua Nya Guinea och arbetar hårt med tandhygien. Trots att hon arbetar hårdare än någonsin, kan hon bara hjälpa människorna med det absolut nödvändigaste. Hon vet att många av patienterna kommer att få tillbaka smärtan, om än i mindre omfattning, om några månader, men det är så stora behov att de måste prioritera och begränsa insatserna för att kunna hjälpa så många som möjligt. 

När behoven är så stora är det lätt att man överväldigas och blir tyngd av allt man ser. Det enda vi kan göra är att lämna det i Guds händer. Vi gör det som är möjligt för oss och han gör det omöjliga. Han har inte kallat mig att bygga en hel kyrkbyggnad, men jag kan bygga en vägg. Han har inte kallat Solvei till att fixa alla problem som hennes patienter har. Men hon kan hjälpa med det nödvändigaste. Låt inte bergen i bakgrunden hindra dig från att bestiga kullarna som är precis framför dig. Gör det som Gud har tänkt att du ska göra och lämna resten till honom.

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt” (Matt 11:28-30).