5 jun måndag

Den första kärleken

”Och vi har lärt känna den kärlek som  Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss.”  (1 Joh. 4:6-19)

”Ska du inte ta en kaffe till?” frågar personen mitt emot. Du tittar på klockan och ditt svar påverkas av din relation till personen. Om det är en person du inte är bekväm med, som du inte tycker om eller vill vara med så kan svaret bli ”Jag måste tyvärr gå. Jag måste tillbaka till jobbet”. Men om det är någon du älskar och vill vara med, kanske svaret blir ”Jag måste egentligen tillbaka till jobbet, men jag kan ta en kaffe till”.

Att bli älskad och att älska påverkar hela våra liv. Vi är beredda att göra prioriteringar utifrån dem vi älskar. Att älska  någon är att vilja  någon. Gud ÄR kärlek. Han älskade oss först, innan vi ens visste om att han fanns. Gud vill dig för han älskar dig. Våra bilder av Gud och av oss själva påverkar hur vi förhåller oss till Gud. Han vill att du utifrån din kärlek till honom – inte av tvång, rädsla eller prestation – ska välja honom.

Bibeln talar om att komma tillbaka till den första kärleken, den tid då vi upptäckte Guds kärlek och när den kärleken genomsyrade allt. Kanske uttrycket den första kärleken får dig att tänka på hur den tog sig uttryck för länge sedan. Jag tror att kärleken tar sig olika uttryck beroende på var i livet vi befinner oss, men kärnan är den samma. Att komma tillbaka till den första kärleken är att Guds kärlek får påverka hela mitt liv och mina prioriteringar igen. Att låta min vardag genomsyras av att jag vill honom, som först ville mig.

Påverkar kärleken till Gud dina prioriteringar?

Av Angeline  Leetmaa

Pastor och föreståndare

073-521 07 20
angeline.leetmaa@mellringekyrkan.se

11 maj torsdag

VÅRSTÄDNING

Våren är på intåg. Ljuset fyller mig med glädje och energi. Solens strålar letar sig in i mitt hus, når ända fram till innerhallen. Det är så härligt! OCH det är så obekvämt. För plötsligt ser jag hur smutsiga våra fönster är, och hur mycket damm som samlat sig på hyllorna och golvlisterna. Detta varma, härliga, avslöjande, obekväma ljus!

Ljuset är en symbol i den kristna tron, och får ofta symbolisera Gud själv:

”… Gud är ljus och […] inget mörker finns i honom” (1 Joh 1:5).

”Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?” (Ps 27:1).

I Nya Testamentet får ljuset stå för Kristus och budskapet om honom. I Lukasevangeliet beskrivs han som ”ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel” (2:32). Ljuset kan också symbolisera omvändelsen och de kristnas nya andliga liv:

”Ni är alla ljusets söner och dagens söner. Vi tillhör inte natten eller mörkret” (1 Thess 5:5).

” […] och ni skall tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset” (Kol 1:12).

 Med detta i åtanke, blir solens strålar i mitt hus talande. Under årets mörka period syns inte dammet så väl, men likväl finns det där. Och inte är mitt hus mindre stökigt bara för att det är mörkt. Det är inte heller så att jag automatiskt får ett rent rum, bara för att jag tänder lampan. Däremot ger solljuset mig både en längtan efter och energi till att städa riktigt ordentlig. Ljuset blir liksom både det som avslöjar och det som motiverar. Och efter en riktigt ordentlig vårstädning, får jag luta mig tillbaka och njuta av renheten. Och först då kan jag riktigt njuta av självaste ljuset.

På samma sätt tänker jag att det är med oss människor. Det mörka i våra liv försvinner inte automatiskt, bara för att vi ställer oss i Guds ljus. ”Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt”, skriver Paulus (Ef 5:13). Däremot är det först då som vi kan se all smuts ordentligt, känna ånger och få en längtan efter förändring och renhet. Och Gud ger oss förlåtelse. Och Han ger oss kraften att städa upp. Och Han vill inget hellre än att vi ska njuta i och av Hans renhet.

Frida Nygren

6 feb måndag

Hej från Australien

Jag befinner mig tillsammans med min familj i Australien, för att arbeta på en UMU-bas. Gud använder oss varje dag och vi får vara till
välsignelse både för enskilda människor vi möter och för arbetet här. Mitt senaste projekt har varit att bygga en vägg – ett första steg i en ombyggnad av en del av basen som ska användas av en församling som kommer att startas här genom en församlingsplantering från en stor församling i en annan stad. Townsville, staden där vi är, har väldigt få kristna och UMU här arbetar tillsammans med kyrkor runt om i världen för att ändra på det.

Min fru Solvei är nu i Papua Nya Guinea och arbetar hårt med tandhygien. Trots att hon arbetar hårdare än någonsin, kan hon bara hjälpa människorna med det absolut nödvändigaste. Hon vet att många av patienterna kommer att få tillbaka smärtan, om än i mindre omfattning, om några månader, men det är så stora behov att de måste prioritera och begränsa insatserna för att kunna hjälpa så många som möjligt. 

När behoven är så stora är det lätt att man överväldigas och blir tyngd av allt man ser. Det enda vi kan göra är att lämna det i Guds händer. Vi gör det som är möjligt för oss och han gör det omöjliga. Han har inte kallat mig att bygga en hel kyrkbyggnad, men jag kan bygga en vägg. Han har inte kallat Solvei till att fixa alla problem som hennes patienter har. Men hon kan hjälpa med det nödvändigaste. Låt inte bergen i bakgrunden hindra dig från att bestiga kullarna som är precis framför dig. Gör det som Gud har tänkt att du ska göra och lämna resten till honom.

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt” (Matt 11:28-30).

 

28 nov måndag

HOPPET

Vi går in i adventstider. För många är november bara en mörk och regnig månad vi bara måste igenom. Men november påminner oss om hoppet. Mitt i det mörka och tråkiga får vi hoppas och vänta på advent. När advent kommer får vi tända ljus i alla fönster och rum. Advent handlar om väntan på han som ska komma. Advent talar om hoppet, det sanna hoppet som kommer till oss i ett litet men mäktigt barn. Julen är den viktigaste födelsedagen på året att fira.

Adventsstjärnor och ljus påminner om det sanna ljuset som kom till vår värld. Julens budskap är alltid aktuellt och sant. Vi behöver ljuset som leder oss. Vi behöver ett sant hopp att förlita oss på. Detta hopp är något mer än det vi i vardagstal använder när vi säger "jag hoppas...". Det är inte ett hopp utifrån vår egen styrka och förmåga utan utifrån Guds kraft och karaktär.

Paulus ber för församlingen i Efesos: ”Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till...” (Ef.1:18). Guds hopp handlar om att se Guds plan, Guds kraft, Guds väg genom det som för våra mänskliga ögon kan verka hopplöst, omöjligt och mörkt. I novembers mörker vet vi att advent kommer med ljus och att våren kommer längre fram, det ger oss uthållighet. Låt november och advent få bli en påminnelse om det verkliga hoppet i Jesus Kristus. Han kommer att verka. Han kommer att styrka och bära genom allt vi möter. Han kommer också att komma tillbaka en dag.

”Det folk som vandrar i mörkret  ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.” (Jes.9:2,6)

Med önskan om en fridfull jul och ett välsignat 2017!

 

 

Av Angeline  Leetmaa

Pastor och föreståndare

073-521 07 20
angeline.leetmaa@mellringekyrkan.se

11 aug torsdag

MIN NÅD ÄR ALLT DU BEHÖVER!

I Kol.1:6 skriver Paulus om att få kunskap om Guds nåd sådan den verkligen är. Guds nåd är något mer än bara en känsla, det finns kraft i Guds nåd. Nåd är ett centralt begrepp i Bibeln och ändå har vi så svårt att ta till oss den.

Vi lever i en tid där allt handlar om prestation – du ska prestera för att bli godkänd och för att bli erkänd. Vi ska till och med prestera och skapa vår egen identitet. Detta skapar en oerhörd press på oss. Vi är så matade med detta prestationstänkande att vi för över det på tron och nåden. Vi tänker att vi behöver prestera för att förtjäna Guds godkännande och hans kärlek. Vi tror att vi behöver prestera tro för att få nåd. Den ekvationen går inte ihop.

Jag läser nu en oerhört bra bok av Sven Reichmann som heter ”Prestationslös tro”. Där skriver Reichmann:

Anta att du rånat en bank och blivit fasttagen. Du blir dömd till fyra års straffarbete. När du avtjänat en månad av ditt straff kommer en dag en fångvaktare och låser upp din cell. Han förklarar att du är benådad och frisläppt. Om du tror att han driver med dig kommer du antagligen att sitta kvar i din cell, för du är rädd att om du reser dig och går ut ur cellen kommer du ändå bara att finna ytterdörren låst och tillbommad. Men om du tror på hans tillsägelse reser du dig och går ut ur cellen och fängelset. Vad var det då som gjorde dig fri? Var det din tro? Nej, det var nåden. Tro är i detta fall bara att du tar konsekvenserna av den nåd som redan var given. Tron fick inte nåden att ske. Snarare var det nåden som uppväckte tron.

Tänk om vi kunde upptäcka och ta till oss nåden, så som den verkligen är. Det börjar med att vi säger ”ja” och söker oss närmare Gud. Det är Guds nåd som verkar i och genom oss. Vi får av nåd vara med och förmedla Guds nåd till andra. Vår värld behöver Guds nåd.

Ty av Guds nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen ska kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till. (Ef.2:8-10)

Av Angeline  Leetmaa

Pastor och föreståndare

073-521 07 20
angeline.leetmaa@mellringekyrkan.se

30 maj måndag

Hej Bröder och systrar!

Genom hela Nya testamentet ser vi idén och symboliken av den kristne som adopterad in i Guds familj, som ett Guds barn. Vi har blivit upptagna i den himmelska familjen tillsammans med alla andra kristna, våra bröder och systrar.

Jag har två biologiska bröder som bokstavligt talat lever nästan precis på andra sidan jorden. Tack vare modern teknologi kan jag både se dem och tala med dem regelbundet.  Men för att på riktigt känna den broderliga vänskapen måste jag spendera tusentals kronor för att resa till andra sidan jorden och träffa dem. Det kostar på och jag behöver anstränga mig hårt för att upprätthålla vår relation, men jag gör det eftersom det är min familj.

Vi är också del av samma familj, du och jag. Vi kristna. Vi har samma efternamn, vår Fars namn. Det sägs att du kan välja dina vänner men du kan inte välja din familj. Att leva ut det kristna livet är att vara en del av den himmelska familjen. Ibland kräver det att vi anstränger oss lite. Johannes beskriver det så här:  

Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. (1 Joh 4:20)

På vilket sätt syns det att vi älskar våra bröder och systrar? Som Paulus skriver: ”Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.” (Ef 4:32)

För att upprätthålla och vårda min relation med mina bröder måste jag resa över världshav och kontinenter. Vad gör vi för att bevara våra relationer med varandra, våra syskon i Mellringekyrkan? Anstränger vi oss för att bevara och fördjupa våra relationer? Förlåter vi varandra eller håller vi saker mot varandra? Är vi vänliga mot våra medsyskon? Både offentligt och bakom ryggen på dem? Är vårt hjärta mjukt och öppet mot andra eller hårt och okänsligt?

Hårda hjärtan kommer från smärta och sår, det är en självbevarelse-mekanism. Sårskorpor fungerar på samma sätt på sår. Vissa sår kräver att sårskorpan avlägsnas för att de ska läka fullständigt.  Du kanske har blivit illa behandlad eller sårad av andra, kanske till och med av kristna människor.  Kanske har detta lett till att du byggt upp skyddsvallar runt ditt hjärta och ditt liv för att inte bli sårad igen.

Om du stänger ditt hjärta så kommer du aldrig att uppleva den helande kraften från Kristus. Öppna ditt hjärta och ditt liv för dina bröder och systrar. De kanske inte är perfekta, men det är nog inte du heller. Vi tillhör alla samma Familj och vi kan alla göra en sak: att försöka vara som vår Storebror, att leva och älska som Han gör.

Av Jonathan Rogers

Ungdomspastor

jonathan.rogers@mellringekyrkan.se

17 mar torsdag

Tillsammans som församling – 7 saker vi kristna gör tillsammans

”De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem. ” (Apg.2:44-47)

Har du också hört berättelsen om kvinnan som alltid skar av båda ändarna på julskinkan innan hon stoppade den i ugnen? Hennes dotter frågade vid ett tillfälle varför hon gjorde så. ”Mamma gjorde alltid så”, svarade kvinnan. ”Jag har aldrig funderat på varför”. Kvinnan ringde upp sin mamma och frågade varför hon skar av ändarna på julskinkan. Det visade sig att mamman alltid gjort så, för att få plats med skinksteken i den lilla formen till den lilla ugnen…

Många gånger gör vi saker av vana utan att tänka på varför vi gör på ett visst sätt. Det finns många saker vi kristna gör utan att tänka på varför vi gör det. Saker som är självklara för oss men som för en utomstående kan te sig underligt. Under april och maj kommer vi predika om 7 saker vi kristna gör tillsammans. Varje gudstjänst i Mellringekyrkan samlar vi in kollekt, tillber och lyssnar till en predikan. En gång i månaden firar vi nattvard, ibland har vi dop och så pratar vi om mission. Har du stannat upp och funderat över varför vi gör dessa saker?

Under mars månad firar vi påsk, årets viktigaste händelse. Om Jesus inte hade dött och uppstått så vore vi de mest patetiska människorna på jorden. Om inte Jesus uppstod vore våra gudstjänster och kyrkor helt meningslösa. Sanningen är den att Jesus har levt på vår jord, han dog och han uppstod. En tom grav vittnar om detta. Vi tillhör en levande Gud som är verksam idag. Och ända sedan Jesus död och uppståndelse, för snart 2000 år sedan, har troende människor samlats för att tillbe, lyssna till Guds ord, samla in pengar och fördela efter behov samt fira nattvard. Guds kärleksbudskap om en korsfäst, uppstånden Gud har proklamerats och spridits över hela vår jord, från generation till generation.

Vår tro är levande. Vi bär tron vidare. Det finns en verklighet bakom det vi gör när vi samlas och vi vill uppmuntra dig att stanna upp och fundera över varför vi gör det vi gör som gemenskap. Vi vill också uppmuntra oss alla till att stanna upp och fundera över våra egna liv – varför gör jag det jag gör? Finns det något som jag gör som inte är förenligt med Guds vilja?

”Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.” (Kol.3:17)

Av Angeline  Leetmaa

Pastor och föreståndare

073-521 07 20
angeline.leetmaa@mellringekyrkan.se

18 feb torsdag

Vikten av att veta vad man tror på

Vi lever i en tid där mycket betecknas av att var och en blir salig på sin egen tro. Kristen tro och tron på Jesus tenderar att kunna se ut hur som helst och innehålla vad som helst. Rösterna är många som vill ge en bild av vem Jesus är eller vem han inte är. Allting behöver ett visst innehåll och en viss form, så även tron på Jesus. En tro på Jesus utan ramar och gränser blir en blek och fullständig kraftlös tro. När det gäller tron på Jesus är vi inte utelämnade till att skapa vårt eget innehåll eller våra egna bilder. Det finns ett grunddokument, Bibeln, som vill ge oss den rätta bilden av vad tron på Jesus innehåller. Jag tror det är viktigt att det är Guds Ord som formar vår tro när det gäller Jesus. Det är ur Bibeln vi skall ösa vår förståelse av Jesus och låta det forma vår tro på honom.

Bibeln talar tydligt om för oss att:

· Jesus har funnits med från början (1 Mos 1:26, Upp 22:13, Joh 1:1-5).

· Jesus är Gud. På flera ställen använder sig Jesus av uttrycket ”Jag är” vilket är ett uttryck, beskrivning av Gud (Joh 6:35, Joh 14:6, Joh 11:25, Joh 8:12).

· Jesus är Guds Son (Joh 3:16-17, Matt 3:16-17, 17:5).

· Jesus är hörnsten och centrum (Matt 16:13-20, Apg 4:11-12).

· Jesus är den ENDA vägen till Gud (Joh 14:6).

· Jesus är frälsaren (Joh 10:1-18).

· Jesus är relation och inte religion (Matt 9:9-13, Luk 19:1-10, Joh 4:1-42).

· Jesus är den som helar (Matt 9:18-26, Mark 2:1-12, Joh 9:1-12, Luk 7:1-10).

Det är detta som är innehållsförteckningen när det gäller tron på Jesus! Det är detta vi skall grunda vår tro på Jesus utifrån! Sedan får människor tycka, tänka och ha vilka åsikter dom vill om Jesus men Bibeln ger oss en tydlig och den rätta bilden av Jesus. Det finns en sprängkraft i tron på Jesus. En sprängkraft som förvandlar människor, städer, länder, omständigheter och situationer inifrån och ut. Den sprängkraften är Du och jag som efterföljare till Jesus bärare av, och fått i uppdrag att bära ut. Men för att det skall ske behöver vi låta Jesus få vara Jesus den han är och att inte vi förminskar och reducerar honom till något som han inte är!

26 nov torsdag

Älska din fiende

I och med de senaste terroristattackerna, och reaktionerna på dem, har jag blivit påmind om berättelsen om Jona. Att älska din fiende när det bara är din granne eller arbetskamarat som du inte kommer överens om, det är en sak. Eller dem som har andra politiska åsikter om ROT-avdraget. Men hur blir det när din fiende hotar din eller din familjs trygghet? Ditt liv? Går gränsen där med att älska din fiende? Är det där vi ska sluta följa Jesus?

Jonas fiender gjorde det värsta tänkbara mot hans folk, familj och vänner. Så hellre än att ge fienderna en chans till att få förlåtelse och nåd, flydde han. Men Gud lät honom inte fly från situationen. Och Han låter inte oss göra det heller. Vi måste välja i våra hjärtan att älska våra fiender. Terrorister, såväl som våra grannar. Att älska innebär självklart inte att vi ska avstå från att skydda oss. Precis som att den misshandlade hustrun inte borde släppa in sin man- alltså fienden- i huset.

Jona blev kallad att erbjuda människor en möjlighet till nåd, förlåtelse och frälsning. Vi är kallade till samma sak. Hur skulle det här se ut i Mellringekyrkan? Jag tror att det handlar om våra ord. Till varandra, och till dem runtomkring oss. Vi är kallade att visa Jesus till alla.

I Jakobs brev kapitel 3, lär han oss om ordens makt:
Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.  Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet i brand och får själv sin eld från Gehenna .


Vakta din tunga. Orden som uttalas kristna vänner emellan, kan fortfarande skada och bli till en gnista som tänder en eld av hat och rasism. Låt istället dina ord tända en eld av kärlek. En eld med Jonas budskap till Nineve. Evangeliets eld.

När våra ord har blivit förvandlade, kallar Jacob oss till att låta våra handlingar följa våra ord.
Låt våra handlingar visa den kärlek vi proklamerar. Gå till ditt Nineve. Gå till din fiende. Dela det som Jona i sitt hjärta visste var sant, men försökte att fly ifrån. Att vår Gud är god. Sen till vrede och stor i att visa nåd. Visa förbarmande. Visa förlåtelse. När allt kommer omkring, så gjorde Han ju så för oss. Göm inte elden under en skäppa. Låt den skina så att hela huset ser.

Av Jonathan Rogers

Ungdomspastor

jonathan.rogers@mellringekyrkan.se

2 nov måndag

En Helig Gud

Ty så säger den höge och upphöjde,

han som tronar till evig tid och heter "den Helige": 

Jag bor i det höga och heliga 

men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, 

för att ge liv åt de ödmjukas ande, 

för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

(Jes.57:15)

Vi tror på en Helig Gud. En Gud som är på riktigt. En Gud som står över allt skapat, för han är den som har skapat allt. Han är evig. Han fanns före allting. Han är mäktigare, större, heligare än vad vi kan förstå. Det finns ingenting som man kan jämföra Gud med.

Denna mäktiga Gud är värd all vår tillbedjan, ära och pris. Han är värd att frukta för han är helig.

Samtidigt är denna Gud nära oss. Han är en nitälskande Gud, säger bibeln. Nitälskan handlar om att med iver, sträva efter, offra sig i sin kärlek! Denne helige, mäktige och upphöjde Gud kommer nära och ger sitt liv för oss, för att vi ska få liv!

Människor som möter denne Helige Gud får sina liv förvandlade. Livet får mening. Livet blir inte enklare, men livet får en ny riktning. Gud kallar oss att leva ett liv inför honom. Gud kallar oss att bli heliga för att han är helig. Detta får konsekvenser på alla livets områden. Kanske det inte alltid är den lättaste och kortaste vägen, men målet är att bli lik Jesus, och i hans vilja där är den sanna friheten. Sanningen ska göra er fria säger Joh.8:32.

En helig Gud kallar till ett heligt liv. En helig Gud som har makt att göra det omöjliga och som lovar att vara med oss! Låt oss följa honom och leva våra liv för att ära honom!

Av Angeline  Leetmaa

Pastor och föreståndare

073-521 07 20
angeline.leetmaa@mellringekyrkan.se