11 aug torsdag

MIN NÅD ÄR ALLT DU BEHÖVER!

I Kol.1:6 skriver Paulus om att få kunskap om Guds nåd sådan den verkligen är. Guds nåd är något mer än bara en känsla, det finns kraft i Guds nåd. Nåd är ett centralt begrepp i Bibeln och ändå har vi så svårt att ta till oss den.

Vi lever i en tid där allt handlar om prestation – du ska prestera för att bli godkänd och för att bli erkänd. Vi ska till och med prestera och skapa vår egen identitet. Detta skapar en oerhörd press på oss. Vi är så matade med detta prestationstänkande att vi för över det på tron och nåden. Vi tänker att vi behöver prestera för att förtjäna Guds godkännande och hans kärlek. Vi tror att vi behöver prestera tro för att få nåd. Den ekvationen går inte ihop.

Jag läser nu en oerhört bra bok av Sven Reichmann som heter ”Prestationslös tro”. Där skriver Reichmann:

Anta att du rånat en bank och blivit fasttagen. Du blir dömd till fyra års straffarbete. När du avtjänat en månad av ditt straff kommer en dag en fångvaktare och låser upp din cell. Han förklarar att du är benådad och frisläppt. Om du tror att han driver med dig kommer du antagligen att sitta kvar i din cell, för du är rädd att om du reser dig och går ut ur cellen kommer du ändå bara att finna ytterdörren låst och tillbommad. Men om du tror på hans tillsägelse reser du dig och går ut ur cellen och fängelset. Vad var det då som gjorde dig fri? Var det din tro? Nej, det var nåden. Tro är i detta fall bara att du tar konsekvenserna av den nåd som redan var given. Tron fick inte nåden att ske. Snarare var det nåden som uppväckte tron.

Tänk om vi kunde upptäcka och ta till oss nåden, så som den verkligen är. Det börjar med att vi säger ”ja” och söker oss närmare Gud. Det är Guds nåd som verkar i och genom oss. Vi får av nåd vara med och förmedla Guds nåd till andra. Vår värld behöver Guds nåd.

Ty av Guds nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen ska kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till. (Ef.2:8-10)

Av Angeline  Leetmaa

Pastor och föreståndare

073-521 07 20
angeline.leetmaa@mellringekyrkan.se

30 maj måndag

Hej Bröder och systrar!

Genom hela Nya testamentet ser vi idén och symboliken av den kristne som adopterad in i Guds familj, som ett Guds barn. Vi har blivit upptagna i den himmelska familjen tillsammans med alla andra kristna, våra bröder och systrar.

Jag har två biologiska bröder som bokstavligt talat lever nästan precis på andra sidan jorden. Tack vare modern teknologi kan jag både se dem och tala med dem regelbundet.  Men för att på riktigt känna den broderliga vänskapen måste jag spendera tusentals kronor för att resa till andra sidan jorden och träffa dem. Det kostar på och jag behöver anstränga mig hårt för att upprätthålla vår relation, men jag gör det eftersom det är min familj.

Vi är också del av samma familj, du och jag. Vi kristna. Vi har samma efternamn, vår Fars namn. Det sägs att du kan välja dina vänner men du kan inte välja din familj. Att leva ut det kristna livet är att vara en del av den himmelska familjen. Ibland kräver det att vi anstränger oss lite. Johannes beskriver det så här:  

Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. (1 Joh 4:20)

På vilket sätt syns det att vi älskar våra bröder och systrar? Som Paulus skriver: ”Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.” (Ef 4:32)

För att upprätthålla och vårda min relation med mina bröder måste jag resa över världshav och kontinenter. Vad gör vi för att bevara våra relationer med varandra, våra syskon i Mellringekyrkan? Anstränger vi oss för att bevara och fördjupa våra relationer? Förlåter vi varandra eller håller vi saker mot varandra? Är vi vänliga mot våra medsyskon? Både offentligt och bakom ryggen på dem? Är vårt hjärta mjukt och öppet mot andra eller hårt och okänsligt?

Hårda hjärtan kommer från smärta och sår, det är en självbevarelse-mekanism. Sårskorpor fungerar på samma sätt på sår. Vissa sår kräver att sårskorpan avlägsnas för att de ska läka fullständigt.  Du kanske har blivit illa behandlad eller sårad av andra, kanske till och med av kristna människor.  Kanske har detta lett till att du byggt upp skyddsvallar runt ditt hjärta och ditt liv för att inte bli sårad igen.

Om du stänger ditt hjärta så kommer du aldrig att uppleva den helande kraften från Kristus. Öppna ditt hjärta och ditt liv för dina bröder och systrar. De kanske inte är perfekta, men det är nog inte du heller. Vi tillhör alla samma Familj och vi kan alla göra en sak: att försöka vara som vår Storebror, att leva och älska som Han gör.

Av Jonathan Rogers

Ungdomspastor

jonathan.rogers@mellringekyrkan.se

17 mar torsdag

Tillsammans som församling – 7 saker vi kristna gör tillsammans

”De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem. ” (Apg.2:44-47)

Har du också hört berättelsen om kvinnan som alltid skar av båda ändarna på julskinkan innan hon stoppade den i ugnen? Hennes dotter frågade vid ett tillfälle varför hon gjorde så. ”Mamma gjorde alltid så”, svarade kvinnan. ”Jag har aldrig funderat på varför”. Kvinnan ringde upp sin mamma och frågade varför hon skar av ändarna på julskinkan. Det visade sig att mamman alltid gjort så, för att få plats med skinksteken i den lilla formen till den lilla ugnen…

Många gånger gör vi saker av vana utan att tänka på varför vi gör på ett visst sätt. Det finns många saker vi kristna gör utan att tänka på varför vi gör det. Saker som är självklara för oss men som för en utomstående kan te sig underligt. Under april och maj kommer vi predika om 7 saker vi kristna gör tillsammans. Varje gudstjänst i Mellringekyrkan samlar vi in kollekt, tillber och lyssnar till en predikan. En gång i månaden firar vi nattvard, ibland har vi dop och så pratar vi om mission. Har du stannat upp och funderat över varför vi gör dessa saker?

Under mars månad firar vi påsk, årets viktigaste händelse. Om Jesus inte hade dött och uppstått så vore vi de mest patetiska människorna på jorden. Om inte Jesus uppstod vore våra gudstjänster och kyrkor helt meningslösa. Sanningen är den att Jesus har levt på vår jord, han dog och han uppstod. En tom grav vittnar om detta. Vi tillhör en levande Gud som är verksam idag. Och ända sedan Jesus död och uppståndelse, för snart 2000 år sedan, har troende människor samlats för att tillbe, lyssna till Guds ord, samla in pengar och fördela efter behov samt fira nattvard. Guds kärleksbudskap om en korsfäst, uppstånden Gud har proklamerats och spridits över hela vår jord, från generation till generation.

Vår tro är levande. Vi bär tron vidare. Det finns en verklighet bakom det vi gör när vi samlas och vi vill uppmuntra dig att stanna upp och fundera över varför vi gör det vi gör som gemenskap. Vi vill också uppmuntra oss alla till att stanna upp och fundera över våra egna liv – varför gör jag det jag gör? Finns det något som jag gör som inte är förenligt med Guds vilja?

”Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.” (Kol.3:17)

Av Angeline  Leetmaa

Pastor och föreståndare

073-521 07 20
angeline.leetmaa@mellringekyrkan.se

18 feb torsdag

Vikten av att veta vad man tror på

Vi lever i en tid där mycket betecknas av att var och en blir salig på sin egen tro. Kristen tro och tron på Jesus tenderar att kunna se ut hur som helst och innehålla vad som helst. Rösterna är många som vill ge en bild av vem Jesus är eller vem han inte är. Allting behöver ett visst innehåll och en viss form, så även tron på Jesus. En tro på Jesus utan ramar och gränser blir en blek och fullständig kraftlös tro. När det gäller tron på Jesus är vi inte utelämnade till att skapa vårt eget innehåll eller våra egna bilder. Det finns ett grunddokument, Bibeln, som vill ge oss den rätta bilden av vad tron på Jesus innehåller. Jag tror det är viktigt att det är Guds Ord som formar vår tro när det gäller Jesus. Det är ur Bibeln vi skall ösa vår förståelse av Jesus och låta det forma vår tro på honom.

Bibeln talar tydligt om för oss att:

· Jesus har funnits med från början (1 Mos 1:26, Upp 22:13, Joh 1:1-5).

· Jesus är Gud. På flera ställen använder sig Jesus av uttrycket ”Jag är” vilket är ett uttryck, beskrivning av Gud (Joh 6:35, Joh 14:6, Joh 11:25, Joh 8:12).

· Jesus är Guds Son (Joh 3:16-17, Matt 3:16-17, 17:5).

· Jesus är hörnsten och centrum (Matt 16:13-20, Apg 4:11-12).

· Jesus är den ENDA vägen till Gud (Joh 14:6).

· Jesus är frälsaren (Joh 10:1-18).

· Jesus är relation och inte religion (Matt 9:9-13, Luk 19:1-10, Joh 4:1-42).

· Jesus är den som helar (Matt 9:18-26, Mark 2:1-12, Joh 9:1-12, Luk 7:1-10).

Det är detta som är innehållsförteckningen när det gäller tron på Jesus! Det är detta vi skall grunda vår tro på Jesus utifrån! Sedan får människor tycka, tänka och ha vilka åsikter dom vill om Jesus men Bibeln ger oss en tydlig och den rätta bilden av Jesus. Det finns en sprängkraft i tron på Jesus. En sprängkraft som förvandlar människor, städer, länder, omständigheter och situationer inifrån och ut. Den sprängkraften är Du och jag som efterföljare till Jesus bärare av, och fått i uppdrag att bära ut. Men för att det skall ske behöver vi låta Jesus få vara Jesus den han är och att inte vi förminskar och reducerar honom till något som han inte är!

26 nov torsdag

Älska din fiende

I och med de senaste terroristattackerna, och reaktionerna på dem, har jag blivit påmind om berättelsen om Jona. Att älska din fiende när det bara är din granne eller arbetskamarat som du inte kommer överens om, det är en sak. Eller dem som har andra politiska åsikter om ROT-avdraget. Men hur blir det när din fiende hotar din eller din familjs trygghet? Ditt liv? Går gränsen där med att älska din fiende? Är det där vi ska sluta följa Jesus?

Jonas fiender gjorde det värsta tänkbara mot hans folk, familj och vänner. Så hellre än att ge fienderna en chans till att få förlåtelse och nåd, flydde han. Men Gud lät honom inte fly från situationen. Och Han låter inte oss göra det heller. Vi måste välja i våra hjärtan att älska våra fiender. Terrorister, såväl som våra grannar. Att älska innebär självklart inte att vi ska avstå från att skydda oss. Precis som att den misshandlade hustrun inte borde släppa in sin man- alltså fienden- i huset.

Jona blev kallad att erbjuda människor en möjlighet till nåd, förlåtelse och frälsning. Vi är kallade till samma sak. Hur skulle det här se ut i Mellringekyrkan? Jag tror att det handlar om våra ord. Till varandra, och till dem runtomkring oss. Vi är kallade att visa Jesus till alla.

I Jakobs brev kapitel 3, lär han oss om ordens makt:
Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.  Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet i brand och får själv sin eld från Gehenna .


Vakta din tunga. Orden som uttalas kristna vänner emellan, kan fortfarande skada och bli till en gnista som tänder en eld av hat och rasism. Låt istället dina ord tända en eld av kärlek. En eld med Jonas budskap till Nineve. Evangeliets eld.

När våra ord har blivit förvandlade, kallar Jacob oss till att låta våra handlingar följa våra ord.
Låt våra handlingar visa den kärlek vi proklamerar. Gå till ditt Nineve. Gå till din fiende. Dela det som Jona i sitt hjärta visste var sant, men försökte att fly ifrån. Att vår Gud är god. Sen till vrede och stor i att visa nåd. Visa förbarmande. Visa förlåtelse. När allt kommer omkring, så gjorde Han ju så för oss. Göm inte elden under en skäppa. Låt den skina så att hela huset ser.

Av Jonathan Rogers

Ungdomspastor

jonathan.rogers@mellringekyrkan.se

2 nov måndag

En Helig Gud

Ty så säger den höge och upphöjde,

han som tronar till evig tid och heter "den Helige": 

Jag bor i det höga och heliga 

men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, 

för att ge liv åt de ödmjukas ande, 

för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

(Jes.57:15)

Vi tror på en Helig Gud. En Gud som är på riktigt. En Gud som står över allt skapat, för han är den som har skapat allt. Han är evig. Han fanns före allting. Han är mäktigare, större, heligare än vad vi kan förstå. Det finns ingenting som man kan jämföra Gud med.

Denna mäktiga Gud är värd all vår tillbedjan, ära och pris. Han är värd att frukta för han är helig.

Samtidigt är denna Gud nära oss. Han är en nitälskande Gud, säger bibeln. Nitälskan handlar om att med iver, sträva efter, offra sig i sin kärlek! Denne helige, mäktige och upphöjde Gud kommer nära och ger sitt liv för oss, för att vi ska få liv!

Människor som möter denne Helige Gud får sina liv förvandlade. Livet får mening. Livet blir inte enklare, men livet får en ny riktning. Gud kallar oss att leva ett liv inför honom. Gud kallar oss att bli heliga för att han är helig. Detta får konsekvenser på alla livets områden. Kanske det inte alltid är den lättaste och kortaste vägen, men målet är att bli lik Jesus, och i hans vilja där är den sanna friheten. Sanningen ska göra er fria säger Joh.8:32.

En helig Gud kallar till ett heligt liv. En helig Gud som har makt att göra det omöjliga och som lovar att vara med oss! Låt oss följa honom och leva våra liv för att ära honom!

Av Angeline  Leetmaa

Pastor och föreståndare

073-521 07 20
angeline.leetmaa@mellringekyrkan.se

29 sep tisdag

Betydelsen av att veta vem man är!

Vem är Du? Den frågan kan vi få i olika sammanhang t.ex. när vi möter nya människor för allra första gången eller när man är på en anställningsintervju. Ibland ”tvingas” vi ställa frågan till oss själv – vem är
jag? Oavsett vem som ställer frågan är det en fråga av identitetskaraktär. I denna identitetsfråga gömmer sig också frågor som: Varför finns jag till? Vad är meningen med livet? Vart är jag på väg? Detta är viktiga frågor som hjälper oss att förstå oss själv, få oss att staka ut en viss riktning i livet, få oss att sätta upp mål, få oss att ta ”nästa” steg…                           

På samma sätt som vi som människor frågar oss vem är jag behöver vi också som församling ställa oss frågan: Vem är vi, vad är vår identitet? Frågor som ger svar som hjälper oss att ha rätt fokus, rätt målbild för våra ögon. Jag tror att identitetsfrågan för oss som församling är viktigare idag än någonsin. För om vi inte vet vilka vi är vet vi inte heller vart vi är på väg!

Ibland förundras jag över att vi som församling ofta säger: Vad står det i
våra stadgar eller Vad står det i församlingsordningen? Egentligen är det ganska ointressant vad det står i dessa dokument. För det är inte dessa dokument som formar vår identitet som församling. Församlingens identitet är grundad i Bibeln, Guds Ord och det är ur den källan/brunnen vi behöver ösa. Församlingens centrum är inte stadgar utan Jesus. Det är där vi måste ta vårt avstamp!

Det finns en mängd Bibelord som talar om församlingens identitet, dess mål och mening. Ett sådant Bibelord är 1 Pet 2:9 ”Men ni är ett utvalt släkte, ett
konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall
förkunna hans storverk”. Ett Bibelord som tydligt svarar på frågan vem är
vi och som också ger en tydlig riktning och mål för församlingens liv och
verksamhet.  

I Apostlagärningarna, Nya Testamentet, hittar vi något av urmodellen för den lokala församlingen och dess liv (Apg 2:42-47). Läs Apostlagärningarna! Låt Dig inspireras och uppmuntras! Låt oss ställa oss frågan: Vem/vilka är vi som Mellringekyrkan? Låt oss göra det i ljuset av Apostlagärningarnas beskrivning av Guds församling! Det kommer hjälpa oss bli den församling som Gud har tänkt!

27 apr måndag

Mötet med Jesus – evangelisationens startpunkt

Jag tror det är få ord som väcker så dubbla känslor i oss kristna som ordet evangelisation. Å ena sidan tänker vi ”Yes, människor skall få höra om Jesus! Fantastiskt”! Å andra sidan kan vi också känna ”Åh, vad jobbigt! Jag kan inte! Herre, här är jag….sänd någon annan!"  Många gånger blir det kamp och kramp i våra liv på det här området. Egentligen är det lite konstigt att det är så eftersom evangelisation handlar om att i ord och handling förmedla och gestalta budskapet om Jesus. Ett budskap om att det finns en levande Gud som älskar så att han dog på ett kors för att varje människa skulle få liv. Ett budskap om att det finns en Gud som är intresserad av Ditt liv och finns med genom allt. Ett budskap om att det finns förlåtelse, upprättelse att få. Ett budskap om att livet har ett mål och mening. Ett budskap om att trasigt kan bli helt, sjuk bli friskt. Ett budskap om att döden inte är slutet. Med andra ord ett LIVSFÖRVANDLANDE budskap!   

I Apg 4:1-22 kan vi läsa om hur Petrus och Johannes förbjuds av de religiösa ledarna i Jerusalem att tala om Jesus och deras ”svar” var: ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört” (Apg 4:20). Petrus och Johannes hade MÖTT Jesus och det hade förvandlat deras liv totalt! De hade UPPLEVT, ERFARIT livet tillsammans med Jesus! Mötet med Jesus hade skapat djupa avtryck i deras liv som nu gjorde att det bubblade över av Jesus i deras liv och de var ”tvungna” att berätta om detta även om de hotades med fängelse. Jesus hade HELT förvandlat deras liv inte bara i teorin utan i praktiken!

En tanke: Tänk om det är så att din och min kramp när det handlar om att i ord och handling gestalta Jesus beror på att vi inte har något att berätta?! Tänk om det beror på att vi inte har sett och hört något?! Tänk om vi inte mött Jesus på riktigt?! Petrus och Johannes visar oss att mötet med Jesus är evangelisationens startpunkt. Låt oss be Gud om ett MÖTE med den levande och uppståndne Jesus. Ett möte som gör att det på allvar börjar bubbla Jesus i ditt och mitt liv! Du får gärna stämma in i det som är min bön i mitt liv: ”Herre, låt mig få möta Dig, se dig, upptäcka vem Du är och vad Du gör så att jag inte längre kan tiga med vad jag har sett och hört”.

Daniel Wärnlund, pastor

 

7 apr tisdag

En minnesstund för Jesus

Nu när vi firar Påsk finns det så mycket runt omkring oss som börjar blomma. Nytt liv föds både i naturen och i vår församling. Samtidigt har vi förlorat något. Precis som vintern är förbi där allt dör, har vi förlorat människor som stått oss nära.

Medan jag bett och funderat på min predikan inför Långfredagsgudstjänsten, har jag känt Herren påminna mig om traditionerna vi har när människor dör. Vi tillbringar tid tillsammans för att minnas den som gått bort. Vi berättar historier och minnen om den avlidne. Vi kommer ihåg härliga saker och dåliga. På min mammas sida i familjen, har ofta dessa stunder blivit fyllda med mer skratt än tårar då vi berättar för varandra och minns de busiga och roliga minnena vi har från den som avlidit.

Så Jesus frågade mig: "Kommer du ihåg sakerna jag har gjort? Kommer du ihåg alla stunder vi haft tillsammans? Skratten och tårarna? Kommer du ihåg då jag skickade den där vännen till dig för att ge dig en kram när du längtade efter att känna mina armar omsluta dig? Kom ihåg vad jag lärde dig i livet nu när du minns min död."

Johannes skriver ofta om hur lärjungarna kom ihåg Jesu ord och gärningar och vad som skrivits om honom. Som t ex i Johannes 12:16: “Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.”

Så jag uppmuntrar dig att ta tid det här påskfirandet att minnas. Minnas vad Jesus gjorde i sitt liv och minns vad Han har gjort i ditt liv. Dela med dig av detta till dem runt omkring dig. Skratta och gråt tillsammans och lyft upp Hans liv och död tillsammans.

Och om du har svårt för att komma ihåg eller se vad han har gjort i ditt liv, ge den Helige Anden lite tid, i frid och tystnad, att få en chans att påminna dig. Precis som Jesus lovade i Johannes 14:26 “...Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.
”

 

Jonathan Rogers