29 jan torsdag

Att vara en Jesu efterföljare

”Föds det liv där jag går fram?” Den frågan återkom evangelisten och
förkunnaren Frank Mangs till ständigt i sitt liv. För honom var det en fråga
som fungerade likt en kompass, som hjälpte honom att korrigera sitt liv, sin
efterföljelse, sitt lärjungaskap, till Jesus.

När Jesus kallar de första lärjungarna med orden ”följ mig” (Matt 4:18-19) är det en kallelse som är konkret och full av innehåll. Det är inte en kallelse om att gå vart som helst, hur som helst. Det är inte en kallelse att följa vem som helst eller att göra vad som helst. Det är en kallelse att följa Jesus och göra det Jesus gjorde. Det är vad efterföljelse handlar om!

Vad gjorde Jesus? Det som går som en röd tråd genom hela Jesu liv och verksamhet är att var han än gick fram föddes det liv!  Människor blev upprättade till ande, kropp och själ. Människors isolering och ensamhet bröts. Människor fick uppleva mening och mål i sina liv. Människor fick tillbaka sin värdighet som människa. Vi ser det i berättelsen om den blinde Bartimaios som får sin syn tillbaka (Mark 10:46-52). Vi ser det i berättelsen om tullmannen Sackaios (Luk 19:1-10). Vi ser det i berättelsen om kvinnan som lidit av blödningar i tolv år (Matt 9:20-22). Vi ser det i Jesu möte med den spetälske mannen (Mark 1:40-42). Vi ser det gång på gång i evangelierna när vi läser om Jesus.

I Joh 17:18 säger Jesus: ”Liksom Du har sänt mig till världen, har jag
sänt dem till världen…”. Som efterföljare till Jesus är Du och jag kallade
att fortsätta att göra det Jesus gjorde. Jesu kallelse, Jesu uppdrag är ditt
och mitt uppdrag!

Vi talar mycket i församlingen om att vi vill växa som församling – en tillväxt av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Jag är övertygad om att en av nycklarna till tillväxt är att vi börjar leva det liv i efterföljelse till Jesus som vi är kallade till. Att vi varje dag sätter våra steg i Jesu fotspår och går i dem och fortsätter göra det Jesus gjorde. Som en avstämning om vi lever ett liv i efterföljelse enligt Jesu kallelse till oss kan vi i våra enskilda liv och som ett ”vi”, som församling, ställa frågan som Frank Mangs ställde i sitt liv: ”Föds det liv där jag går fram”.  Min fråga till Dig nu är: ”Föds det liv där Du går fram”?

Daniel Wärnlund

 

8 jan torsdag

Jesus: galen eller Gud

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

(Matteusevangeliet 1:18-25)

För ett tag sedan under en predikan i kyrkan, berättade jag hur jag hade haft en period nyligen där jag brottades med min tro när jag läste debattartiklar mot kristendom. Allt jag visste om  Gud från Bibeln började se så otroligt ut att det började se overkligt ut. Så otroligt att jag hade svårt att tro. Under en bönestund i kyrkan påminde Gud mig om Kenneth Erensjö och hans helande. I samma stund blev jag påmind om alla andra mirakler och under som jag själv har bevittnat under mitt liv. Då blev allt det som kändes så overkligt någonting underbart istället.

När jag läste texten i Matteusevangeliet 1 denna vecka blev jag påmind om detta igen. Det som Josef har berättat om från sin dröm med en ängel låter egentligen som en väldigt knäpp bortförklaring som han hittade på för att undvika skam. Det vore hur galet som helst...om det inte var sant. Om  Jesus inte hade visat sig vara Messias och Herren. Om  Jesus inte hade gjort allt Han gjorde. Men det gjorde Han.

Så antingen hittade Josef på en galen bortförklaring och vi slösar bort vår tid, ork, söndagar och firande av denna religion eller  så var Jesu födelse den mest otroliga av händelser genom historien och Han är värd all vår ära, tillbedjan och även hela våra liv.

Det är allt eller inget med Jesus. Och när jag kom till denna förståelse hittade jag ett sant hjärta av tillbedjan i mig. Tillbe och ära Honom med allt du har, för Han är värd att tillbes och äras.

Jonathan Rogers

 

4 dec torsdag

Inte bara ett ljus i advent

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.

(Joh.1:4-5, 9)

Jag tycker mycket om den här perioden när novembermörkret lyses upp av alla adventsljus och dekorationer i fönster och på gatorna i staden. Det blir så stor konstrast, ljusen skingrar mörkret. För mig blir det en bild av Guds ljus in i en mörk värld. Vi lever i en mörk värld. Det finns så mycket ondska och orättvisor. I advent- och julsångerna sjunger vi bl.a. Hosianna som betyder rädda oss. Vi ropar till Gud om räddning. Adventsljusen vittnar om väntan på räddningen. Advent betyder ankomst. Vi väntar på att räddningen ska komma. Jesus har kommit till jorden. Han är Guds ljus in i en mörk värld. Han är den som räddar oss.

Jag har nyligen varit på en resa i Mellanöstern. Fascinerande att möta troende människor som så frimodigt följer Jesus i ett fattigt land och förtryckt land. Guds ljus regerade i deras hjärtan trots mörkret runt omkring dem. Där mättes inte Guds nåd i det materiella eller i hälsa. Gud har inte lovat oss materiell välgång eller fullkomlig hälsa. Han har lovat oss evigt liv och att lysa upp livet här på jorden. Gud är mäktig att hela och välsigna oss. Men först och främst välkomnar Gud in oss i gemenskap med honom. Han vill ge våra hjärtan frid. Vi lever i ett fattigt land när det gäller våra inre liv. Psykisk ohälsa och ensamhet är våra största utmaningar. Ett av Guds namn är Immanuel, som betyder Gud med oss!

Julens budskap är inte mysig stämning och adventsljus Ä det bär på en djupare sanning om räddning för våra själar och ljus in i våra liv. Guds ljus kommer för att leda oss genom livet. Genom att välsigna och betjäna andra runt omkring oss får vi vara ljus i den här världen och visa på Guds ljus Ä för att ära honom med våra liv. Han är värd all ära i evigheters evighet.

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

(Jes.9:2,6 )

En välsignad och fridfull jul önskar jag er.

Angeline Leetmaa, Pastor och föreståndare

30 okt torsdag

Församling pågår – Bygge pågår

Kan en församling vara en kraft att räkna med? Kan en församling påverka, förändra människor, städer, samhällen, sin omvärld?  Svaret är: JA! Läs Apg 8:4-8!  Anledningen är att det finns en inneboende livskraft och potential till förändring, förvandling i Guds församling (Matt 16:13-20). 

När det gäller svensk kristenhet, församlingar i vårt land, tror jag att det generellt behövs något av en reformation av den lokala församlingen. Vad menar jag med det? Många gånger har vi byggt och bygger vi församling utifrån eget huvud, egna ritningar, utifrån föreningsmodeller och strukturer. Jag tror det är hög tid för en reformation av den lokala församlingen där vi inte bygger med halm och strå utan med de byggstenar/grundstenar som Gud själv bygger sin församling med! Först då blir församlingen en förändringsfaktor att räkna med. I Bibeln ser jag några väsentliga byggstenar som Gud använder sig av när han bygger sin församling:

Låt oss TILLSAMMANS be om att Du och jag, vi som församling, blir en församling som byggs på de här grundstenarna som Gud själv ger oss i sitt Ord! Låt oss TILLSAMMANS be att vi än mer blir den församling som Gud har tänkt och att vi på det sättet får vara med och göra skillnad i människors liv, i vårt närområde, i vår stad Örebro, i vår omvärld. Låt församlingsbygget pågå i enlighet med Guds tankar och hans ritning!

Daniel Wärnlund, Pastor

29 sep måndag

Att leva i förlåtelse

Denna sommar har Gud talat mycket till mig angående att ’leva i förlåtelse’. Eller att ha en ande av förlåtelse. Att förlåta de små sakerna. Att inte låta de bosätta sig i våra hjärtan, även fast det kanske är andras synder gentemot oss. Eller vad vi uppfattar vara synd eller orättvisa gentemot oss.

I Nya Testamentet står det om en sak vi bör göra i samband med att vi tar emot Guds förlåtelse.  I Matt. 6 kallar Guds son oss till att förlåta synder gentemot oss, i samband med att Han förlåter oss.

Förlåtelse har två sidor. Den ena är att förlåta, den andra är att bli förlåten. Vi som kristna har insett vårt behov av förlåtelse. Att bli förlåten. För vi har tagit emot den utan att göra något för att förtjäna det.

Men trots det fortsätter vi att förvänta oss något när vi skall förlåta andra. Det är ju det som är rätt och rättvist. Vi kanske känner oss superkristna och förväntar oss BARA att de ska säga förlåt. Eller i alla fall ha lite dåligt samvete. Men har Jesus förväntat det? Väntar Han med att förlåta tills vi visar att vi mår tillräckligt dåligt?

Söker han efter ett förändrat hjärta? Ja.

Väntade Han på det innan Han steg upp på korset och dog för oss? Nej.

Vad jag vill komma fram till är en av kärnpunkterna i att leva ett Kristuslikt liv. Jesus sa åt oss att leva så som han gjorde. Be så som han gjorde. Älska varandra så som han gjorde. Förlåta så som han gjorde. Allt detta så att vi ”ska ha liv, och liv i överflöd.”

Synd för med sig död. Och den har förmågan att göra detta för båda parterna. Om du inte förlåter, på en gång, i ditt hjärta, kommer det att tära på dig. Oavsett om det är små saker eller stora. Om du inte förlåter kommer bitterhet att växa. Ett krav efter vad du anser är rättvisa kommer att gro. Frustration kommer att styra dina känslor och förstöra relationer. Äktenskap kommer att brytas. Församlingar splittras. Och Kristi kropp kommer att falla samman på grund utav den cancer som det är att inte förlåta.

Den kallelse och utmaning som Gud har placerat på mitt hjärta är kärnan i nåd. Att förlåta utan att förvänta sig något tillbaka. Att ge upp, i ditt hjärta, rätten till rättvisa. Jag kallar detta en ”levande förlåtelse”. En ande av förlåtelse som vi måste söka från den Helige Ande. Att förlåta den förare som tränger sig före i rusningstrafiken. Att förlåta den person som ringer dig under middagen. Att förlåta politikern. Att förlåta regeringen. Att förlåta din make/a. Att förlåta förkunnaren som har en annan teologi. Att förlåta styrelsen. Att förlåta andra medlemmar i din församling. Att förlåta din pastor. Att förlåta din broder och syster i Kristus. Att förlåta främlingen på gatan. Förlåt på en gång… innan de gör någonting för att ”förtjäna” det. Innan de ens har bett om det.

Förlåt så att bitterhet inte får någon plats att växa inom dig. Förlåt så att försoning kan ske runtomkring dig. Förlåt därför att Han först förlät dig, och förväntade sig ingenting tillbaka. Förlåt så som Kristus förlät. När vi gör det, visar vi på kraften av Hans förlåtelse inom oss.

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5:8 )

Jonathan Rogers, Ungdomspastor

 

 

 

 

1 sep måndag

Fortsätta framåt!

Vi lägger en sommar bakom oss, en sommar av värme och förhoppningsvis avkoppling. Sommaren, oavsett hur den ser ut, är ett avbrott från vardagen. Nu kommer vardagen tillbaka och vi som församling planerar för hösten. Vi har en vision för vår församling:

Vi är en församling av liv och kraft som förändrar världen genom att betjäna människor och forma lärjungar till Jesus Kristus.

Denna vision är det vi arbetar mot och som sammanfattar det som vi vill vara som församling. Under året som har gått har vi förkunnat om Vår identitet i Kristus och att ha Bibeln som auktoritet. Hur går vi nu vidare?

Livet som Jesu efterföljare är en ständig resa framåt. Vi som individer och som församling är lärjungar till Jesus, som ständigt lär känna Jesus mer och mer och som formas av honom. Mitt i vår resa med honom får vi betjäna människor runt omkring. Som efterföljare till Jesus får jag se på Jesus, se på andra som gått före och lära av dem. Men jag får också vända mig om och se de som kommer efter mig, för att kunna ge vidare av det jag fått. Ett ständigt flöde där vi står tillsammans som Guds folk. Vi vill vara en församling som går. Därför kommer vi denna höst att gå vidare i förkunnelsen, bygga vidare på hur vi lever vår vision, hur vi kan vara med och förändra världen i kraft av den Helige Ande. Genom att höra Guds röst, genom den helige Andes kraft, genom att leva i förlåtelse och genom att vi gör det tillsammans är några av de ämnen vi kommer att beröra.

Du är viktig! Du behövs! Min bön, som pastor i församlingen, är att du ska växa i ditt lärjungaskap. Att du ska låta dig bli använd av Gud i dina gåvor genom våra gemensamma samlingar och grupper, men också genom att sprida Guds rike mitt i den vardag där du finns. Vill du vara med och se spännande saker tillsammans med Jesus den här hösten?!?

Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er. Sedan andades han på dem och sade: Ta emot Helig ande. (Joh.20:21-22)

Angeline Leetmaa, pastor och föreståndare

 

 

13 jun fredag

Vi vill växa

Sommaren står för dörren och det är inte för mycket sagt att hela skapelsen lider av ”växt-verk”! Träden grönskar, blommorna blommar, gräsmattan växer, de enligt mig eländiga maskrosorna växer som aldrig förr.

Vad vi än tycker om maskrosor är deras närvaro något naturligt. Skulle de inte blomma i min gräsmatta skulle jag börja undra: vad är det för fel på gräsmattan? På samma sätt är det med mycket annat som växer. Skulle inte våra barn växa skulle jag som förälder blir orolig och börja fundera: vad är det för fel – varför växer dom inte?

Oavsett om det handlar om maskrosor eller om barn är deras växande, tillväxt, något naturligt. Allt som är levande växer. På samma sätt är det med vårt liv i relation med Gud, vårt kristna liv. Som Guds barn är växande det mest naturliga som finns. Paulus uppmanar och utmanar oss att ”Låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus” (Ef 4:15). En uppmaning till att växa till i efterföljelse/lärjungaskap, växa till i tro, växa till i kristuslikhet att bli mer lik Jesus, växa i kärlek till våra medmänniskor.

På samma sätt är det naturligt för en församling att växa. Om den första församlingen kan vi läsa: ”Herren lät var dag nya människor komma till tro och förena sig med dem” (Apg 2:47). Tala om växt-verk! Nya människor kom till tro! Församlingen växte i kvantitet och jag tror att det växte för att de var en kvalitativt god församling. Församlingstillväxt är något som av Gud är en självklarhet! Tillväxt är nedlagt i Guds församlings DNA-kod!

Min längtan är att se Mellringeförsamlingen växa! Att vi än mer blir det som Gud tänkt med sin församling, nämligen att vi än mer gör Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd. För det är det som är vårt gemensamma uppdrag som församling men också Ditt och mitt uppdrag som enskilda efterföljare till Jesus.

Låt oss den här sommaren be att sommarens växt-verk också skulle bli en naturlig del i våra enskilda liv och i församlingens liv så att vittnesbördet om Mellringeförsamlingen blir det samma som om den första församlingen i Apg 2:47 – ”Herren var dag lät nya människor komma till tro och förena sig med dem”. Jag har tro för att detta kan bli en verklighet! Låt oss be OCH arbeta för detta! Du och jag och tillsammans med Gud!

Med önskan om en skön och god sommar och Guds rika välsignelser!

Daniel Wärnlund, pastor

29 apr tisdag

En källa till liv

Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg
eller sitter bland hädare utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt. Han är som ett träd planterat nära vatten -det bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen. Allt vad han gör går väl. Inte så med de gudlösa -de liknar agnar som vinden för bort. Därför döms de gudlösa där rätten råder och syndarna i de rättfärdigas krets. Herren är med på de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till intet. PS 1:1-6

 

Under påskhelgen i år så slog naturen ut i blom. Under vintern har den legat i träda, allt har verkat dött, men när ljuset, värmen och vårregnet kommer så blomstrar naturen. På samma sätt kan det få vara i våra liv. Guds ord får vara en källa till liv inom oss. Vi möter varje dag lögner och falska sanningar som vill förleda oss. Sår i våra hjärtan kan göra lögner till sanningar som hindrar flödet av Guds liv inom oss. Att leva nära Gud är att lyssna till och ta till oss av hans sanningar och låta Guds ord forma vem jag är och hur jag lever mitt liv. På samma sätt som vi ibland behöver rensa rören och avloppen hemma, för att vattnet ska rinna undan lättare, behöver vi låta Gud rensa undan i ”våra inre rör”. Vi får komma till honom och bekänna våra synder, förlåta dem som sårat oss och förlåta oss själva när vi har sårat andra. När vi låter Gud fylla oss med sig själv, med sanningen om vem han är och vilka vi är i honom så kan hans levande vatten flöda fram starkare och starkare.
När Gud får verka i oss och hans ljus och liv får strömma inom oss, så bär vi också frukt. Bibeln talar om andens frukter: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. På samma sätt som det tar tid för frukt att mogna så tar det också tid för oss att mogna som Guds barn och bära frukt. Men det är vi som väljer att låta Guds vatten och liv forma oss och bära frukt. I Guds ord får vi hämta kraft och styrka.


Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus. PS 36:10

Angeline Leetmaa

27 mar torsdag

Jesus i Ordet

Under många år sökte jag på många sätt både i Bibeln och i andra böcker för att hitta svar på mina stora frågor. Varför finns det oskyldigt lidande? Vad är synd? Var finns Gud i tiden? Varför är jag här?

Jag lärde mig att studera bibeln genom att ställa frågor till texten jag läste. Vem? När och var? Varför? Detta sätt att läsa bibeln passade mig särskilt bra under en period då jag ifrågasatte det mesta omkring mig, även min tro på Gud. En dag kollapsade det sköra korthus som utgjorde min tro. När jag såg mig omkring verkade det som om alla andra upplevde oförklarliga tecken på Guds närvaro. Under och tecken, helanden, syner av änglar och demoner. Änglar som sjöng tillsammans med min bror under flera av hans rockkonserter. Massor av fantastiska saker hade hänt bland mina vänner och min familj, men inget hände mig.

Varför inte jag? Jag skrek ut min förtvivlan inför Gud vid foten av Olivberget i Jerusalem. Då talade Gud till mitt hjärta och sade. ”Därför att jag håller på att forma dig till en man av tro. En tro som vilar på en relation till mig och inte på mirakler som du upplevt för 20 år sedan.” Jag längtade efter en ”quick fix”, något som skulle undanröja alla mina tvivel och frågor i ett svep. Men Gud gav mig inte svar på det sätt jag ville. Han vandrade istället med mig när jag arbetade med mina frågor.  Jag sökte och studerade Guds ord, och vet du vad jag hittade? Jesus, i varje bok, i varje sanning, i varje under, i varje gudsman och gudskvinna genom hela skriften fann jag Honom. Jesus var svaret. Han ÄR svaret.

Johannes inleder sitt evangelium med orden ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.” Jesus är Ordet? Om det är sant så är Han hela Ordet!

Han är Skaparen i första Moseboken, den som ger Lagen i femte Moseboken. I Konungaböckerna är han Kungars Kung, i Krönikeböckerna är det han som håller ordning på krönikorna och han är den som skriver ditt namn i Livets Bok. I Jobs bok är det Honom Job talar om då han utbrister ”jag vet min Förlossare lever”. I Psaltaren är Han målet för vår lovsång. I Hosea är han den trofaste maken till en otrogen brud, Kristi brud. I Lukasevangeliet är Han människosonen, i Johannesevangeliet är Han Guds Son.

I Apostlagärningarna är han den som bygger kyrkan, försök inte att bygga den på egen hand. I Efesierbrevet är han Guds vapenrustning som vi ikläder oss. Vi ikläder oss Jesus. I Kolosserbrevet är Han den som håller ihop världen genom sitt ord. I Jakobs brev är Han våra goda gärningar, som utan tro är döda.

Det är mitt svar, till varje fråga, Jesus! Det är Guds ord, Jesus. När du studerar Bibeln är det Honom du studerar. När du citerar Bibeln är det Honom du citerar. När du lever Bibeln, lever du ut Jesus.


Jonathan Rogers, Pastor

27 feb torsdag

Det eviga ordet

För evigt står ditt ord fast i himlen. PS.119:89

Vi lever i en värld som förändras snabbt. Det som var sant igår behöver inte vara sant imorgon. Kultur och normer förändras. Vårt samhälle har till och med suddat ut de flesta normerna. Vi tror att vi är fria, när vi egentligen är vilsna. Vi lär oss att sätta våra egna gränser och välja fritt. Men i denna gränslöshet och falska frihet kommer vi vilse. Vi ser ett land som struntar i Gud, många har lämnat Gud och försöker finna frihet och sin egen sanning av ett hopkok av allt möjligt. Jag tror att vi människor behöver ramar och gränser. Vi behöver en värdegrund att stå på för att kunna navigera rätt.

Vi vet att om vi ska nå ett mål behöver vi veta vart vi är på väg. En karta är meningslös att följa om vi inte vet var vi är på väg, då kan vi vid varje vägskäl bara välja vad som känns bäst för stunden utan att komma någonstans. Om vi står vid ett vägskäl där ena vägen har en tung, lerig uppförsbacke och den andra är asfalterad och plan, så är det lätt att välja den lätta vägen, oavsett vart den leder. Ibland kan den svåra vägen vara den rätta vägen, för att nå målet.

Guds ord är evigt. Det står fast. Det är sant! Guds ord visar på vem den levande Guden är. Guds ord har sina gränser och ramar, som bygger på Guds värdegrund. Jag kan välja att följa och bygga mitt liv på Guds ord, på sanningen som inte förändras. Guds ord leder mig i allt i livet. I arbete och vila. I relationer, till mig själv, till andra och till Gud. Många gånger går det stick i stäv med samhällets normer och ”sanningar”, men vi är kallade att stå upp för sanningen! Guds ord är levande och verksamt. Gud har lovat att ge oss kraft och mod när vi väljer att följa hans ord! Han för oss mot målet – att bli mer lika Jesus, som är livets ord. Jesus kom för att ge oss liv och liv i överflöd!

Jesus sade till de tolv: Inte vill väl ni också gå er väg? Simon Petrus svarade: Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror att och vi förstår att du är Guds helige. Joh.6:67-68

Angeline Leetmaa, Pastor