18 feb torsdag

Vikten av att veta vad man tror på

Vi lever i en tid där mycket betecknas av att var och en blir salig på sin egen tro. Kristen tro och tron på Jesus tenderar att kunna se ut hur som helst och innehålla vad som helst. Rösterna är många som vill ge en bild av vem Jesus är eller vem han inte är. Allting behöver ett visst innehåll och en viss form, så även tron på Jesus. En tro på Jesus utan ramar och gränser blir en blek och fullständig kraftlös tro. När det gäller tron på Jesus är vi inte utelämnade till att skapa vårt eget innehåll eller våra egna bilder. Det finns ett grunddokument, Bibeln, som vill ge oss den rätta bilden av vad tron på Jesus innehåller. Jag tror det är viktigt att det är Guds Ord som formar vår tro när det gäller Jesus. Det är ur Bibeln vi skall ösa vår förståelse av Jesus och låta det forma vår tro på honom.

Bibeln talar tydligt om för oss att:

· Jesus har funnits med från början (1 Mos 1:26, Upp 22:13, Joh 1:1-5).

· Jesus är Gud. På flera ställen använder sig Jesus av uttrycket ”Jag är” vilket är ett uttryck, beskrivning av Gud (Joh 6:35, Joh 14:6, Joh 11:25, Joh 8:12).

· Jesus är Guds Son (Joh 3:16-17, Matt 3:16-17, 17:5).

· Jesus är hörnsten och centrum (Matt 16:13-20, Apg 4:11-12).

· Jesus är den ENDA vägen till Gud (Joh 14:6).

· Jesus är frälsaren (Joh 10:1-18).

· Jesus är relation och inte religion (Matt 9:9-13, Luk 19:1-10, Joh 4:1-42).

· Jesus är den som helar (Matt 9:18-26, Mark 2:1-12, Joh 9:1-12, Luk 7:1-10).

Det är detta som är innehållsförteckningen när det gäller tron på Jesus! Det är detta vi skall grunda vår tro på Jesus utifrån! Sedan får människor tycka, tänka och ha vilka åsikter dom vill om Jesus men Bibeln ger oss en tydlig och den rätta bilden av Jesus. Det finns en sprängkraft i tron på Jesus. En sprängkraft som förvandlar människor, städer, länder, omständigheter och situationer inifrån och ut. Den sprängkraften är Du och jag som efterföljare till Jesus bärare av, och fått i uppdrag att bära ut. Men för att det skall ske behöver vi låta Jesus få vara Jesus den han är och att inte vi förminskar och reducerar honom till något som han inte är!

26 nov torsdag

Älska din fiende

I och med de senaste terroristattackerna, och reaktionerna på dem, har jag blivit påmind om berättelsen om Jona. Att älska din fiende när det bara är din granne eller arbetskamarat som du inte kommer överens om, det är en sak. Eller dem som har andra politiska åsikter om ROT-avdraget. Men hur blir det när din fiende hotar din eller din familjs trygghet? Ditt liv? Går gränsen där med att älska din fiende? Är det där vi ska sluta följa Jesus?

Jonas fiender gjorde det värsta tänkbara mot hans folk, familj och vänner. Så hellre än att ge fienderna en chans till att få förlåtelse och nåd, flydde han. Men Gud lät honom inte fly från situationen. Och Han låter inte oss göra det heller. Vi måste välja i våra hjärtan att älska våra fiender. Terrorister, såväl som våra grannar. Att älska innebär självklart inte att vi ska avstå från att skydda oss. Precis som att den misshandlade hustrun inte borde släppa in sin man- alltså fienden- i huset.

Jona blev kallad att erbjuda människor en möjlighet till nåd, förlåtelse och frälsning. Vi är kallade till samma sak. Hur skulle det här se ut i Mellringekyrkan? Jag tror att det handlar om våra ord. Till varandra, och till dem runtomkring oss. Vi är kallade att visa Jesus till alla.

I Jakobs brev kapitel 3, lär han oss om ordens makt:
Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.  Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet i brand och får själv sin eld från Gehenna .


Vakta din tunga. Orden som uttalas kristna vänner emellan, kan fortfarande skada och bli till en gnista som tänder en eld av hat och rasism. Låt istället dina ord tända en eld av kärlek. En eld med Jonas budskap till Nineve. Evangeliets eld.

När våra ord har blivit förvandlade, kallar Jacob oss till att låta våra handlingar följa våra ord.
Låt våra handlingar visa den kärlek vi proklamerar. Gå till ditt Nineve. Gå till din fiende. Dela det som Jona i sitt hjärta visste var sant, men försökte att fly ifrån. Att vår Gud är god. Sen till vrede och stor i att visa nåd. Visa förbarmande. Visa förlåtelse. När allt kommer omkring, så gjorde Han ju så för oss. Göm inte elden under en skäppa. Låt den skina så att hela huset ser.

Av Jonathan Rogers

Ungdomspastor

jonathan.rogers@mellringekyrkan.se

2 nov måndag

En Helig Gud

Ty så säger den höge och upphöjde,

han som tronar till evig tid och heter "den Helige": 

Jag bor i det höga och heliga 

men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, 

för att ge liv åt de ödmjukas ande, 

för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

(Jes.57:15)

Vi tror på en Helig Gud. En Gud som är på riktigt. En Gud som står över allt skapat, för han är den som har skapat allt. Han är evig. Han fanns före allting. Han är mäktigare, större, heligare än vad vi kan förstå. Det finns ingenting som man kan jämföra Gud med.

Denna mäktiga Gud är värd all vår tillbedjan, ära och pris. Han är värd att frukta för han är helig.

Samtidigt är denna Gud nära oss. Han är en nitälskande Gud, säger bibeln. Nitälskan handlar om att med iver, sträva efter, offra sig i sin kärlek! Denne helige, mäktige och upphöjde Gud kommer nära och ger sitt liv för oss, för att vi ska få liv!

Människor som möter denne Helige Gud får sina liv förvandlade. Livet får mening. Livet blir inte enklare, men livet får en ny riktning. Gud kallar oss att leva ett liv inför honom. Gud kallar oss att bli heliga för att han är helig. Detta får konsekvenser på alla livets områden. Kanske det inte alltid är den lättaste och kortaste vägen, men målet är att bli lik Jesus, och i hans vilja där är den sanna friheten. Sanningen ska göra er fria säger Joh.8:32.

En helig Gud kallar till ett heligt liv. En helig Gud som har makt att göra det omöjliga och som lovar att vara med oss! Låt oss följa honom och leva våra liv för att ära honom!

Av Angeline  Leetmaa

Pastor och föreståndare

073-521 07 20
angeline.leetmaa@mellringekyrkan.se

29 sep tisdag

Betydelsen av att veta vem man är!

Vem är Du? Den frågan kan vi få i olika sammanhang t.ex. när vi möter nya människor för allra första gången eller när man är på en anställningsintervju. Ibland ”tvingas” vi ställa frågan till oss själv – vem är
jag? Oavsett vem som ställer frågan är det en fråga av identitetskaraktär. I denna identitetsfråga gömmer sig också frågor som: Varför finns jag till? Vad är meningen med livet? Vart är jag på väg? Detta är viktiga frågor som hjälper oss att förstå oss själv, få oss att staka ut en viss riktning i livet, få oss att sätta upp mål, få oss att ta ”nästa” steg…                           

På samma sätt som vi som människor frågar oss vem är jag behöver vi också som församling ställa oss frågan: Vem är vi, vad är vår identitet? Frågor som ger svar som hjälper oss att ha rätt fokus, rätt målbild för våra ögon. Jag tror att identitetsfrågan för oss som församling är viktigare idag än någonsin. För om vi inte vet vilka vi är vet vi inte heller vart vi är på väg!

Ibland förundras jag över att vi som församling ofta säger: Vad står det i
våra stadgar eller Vad står det i församlingsordningen? Egentligen är det ganska ointressant vad det står i dessa dokument. För det är inte dessa dokument som formar vår identitet som församling. Församlingens identitet är grundad i Bibeln, Guds Ord och det är ur den källan/brunnen vi behöver ösa. Församlingens centrum är inte stadgar utan Jesus. Det är där vi måste ta vårt avstamp!

Det finns en mängd Bibelord som talar om församlingens identitet, dess mål och mening. Ett sådant Bibelord är 1 Pet 2:9 ”Men ni är ett utvalt släkte, ett
konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall
förkunna hans storverk”. Ett Bibelord som tydligt svarar på frågan vem är
vi och som också ger en tydlig riktning och mål för församlingens liv och
verksamhet.  

I Apostlagärningarna, Nya Testamentet, hittar vi något av urmodellen för den lokala församlingen och dess liv (Apg 2:42-47). Läs Apostlagärningarna! Låt Dig inspireras och uppmuntras! Låt oss ställa oss frågan: Vem/vilka är vi som Mellringekyrkan? Låt oss göra det i ljuset av Apostlagärningarnas beskrivning av Guds församling! Det kommer hjälpa oss bli den församling som Gud har tänkt!

27 apr måndag

Mötet med Jesus – evangelisationens startpunkt

Jag tror det är få ord som väcker så dubbla känslor i oss kristna som ordet evangelisation. Å ena sidan tänker vi ”Yes, människor skall få höra om Jesus! Fantastiskt”! Å andra sidan kan vi också känna ”Åh, vad jobbigt! Jag kan inte! Herre, här är jag….sänd någon annan!"  Många gånger blir det kamp och kramp i våra liv på det här området. Egentligen är det lite konstigt att det är så eftersom evangelisation handlar om att i ord och handling förmedla och gestalta budskapet om Jesus. Ett budskap om att det finns en levande Gud som älskar så att han dog på ett kors för att varje människa skulle få liv. Ett budskap om att det finns en Gud som är intresserad av Ditt liv och finns med genom allt. Ett budskap om att det finns förlåtelse, upprättelse att få. Ett budskap om att livet har ett mål och mening. Ett budskap om att trasigt kan bli helt, sjuk bli friskt. Ett budskap om att döden inte är slutet. Med andra ord ett LIVSFÖRVANDLANDE budskap!   

I Apg 4:1-22 kan vi läsa om hur Petrus och Johannes förbjuds av de religiösa ledarna i Jerusalem att tala om Jesus och deras ”svar” var: ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört” (Apg 4:20). Petrus och Johannes hade MÖTT Jesus och det hade förvandlat deras liv totalt! De hade UPPLEVT, ERFARIT livet tillsammans med Jesus! Mötet med Jesus hade skapat djupa avtryck i deras liv som nu gjorde att det bubblade över av Jesus i deras liv och de var ”tvungna” att berätta om detta även om de hotades med fängelse. Jesus hade HELT förvandlat deras liv inte bara i teorin utan i praktiken!

En tanke: Tänk om det är så att din och min kramp när det handlar om att i ord och handling gestalta Jesus beror på att vi inte har något att berätta?! Tänk om det beror på att vi inte har sett och hört något?! Tänk om vi inte mött Jesus på riktigt?! Petrus och Johannes visar oss att mötet med Jesus är evangelisationens startpunkt. Låt oss be Gud om ett MÖTE med den levande och uppståndne Jesus. Ett möte som gör att det på allvar börjar bubbla Jesus i ditt och mitt liv! Du får gärna stämma in i det som är min bön i mitt liv: ”Herre, låt mig få möta Dig, se dig, upptäcka vem Du är och vad Du gör så att jag inte längre kan tiga med vad jag har sett och hört”.

Daniel Wärnlund, pastor

 

7 apr tisdag

En minnesstund för Jesus

Nu när vi firar Påsk finns det så mycket runt omkring oss som börjar blomma. Nytt liv föds både i naturen och i vår församling. Samtidigt har vi förlorat något. Precis som vintern är förbi där allt dör, har vi förlorat människor som stått oss nära.

Medan jag bett och funderat på min predikan inför Långfredagsgudstjänsten, har jag känt Herren påminna mig om traditionerna vi har när människor dör. Vi tillbringar tid tillsammans för att minnas den som gått bort. Vi berättar historier och minnen om den avlidne. Vi kommer ihåg härliga saker och dåliga. På min mammas sida i familjen, har ofta dessa stunder blivit fyllda med mer skratt än tårar då vi berättar för varandra och minns de busiga och roliga minnena vi har från den som avlidit.

Så Jesus frågade mig: "Kommer du ihåg sakerna jag har gjort? Kommer du ihåg alla stunder vi haft tillsammans? Skratten och tårarna? Kommer du ihåg då jag skickade den där vännen till dig för att ge dig en kram när du längtade efter att känna mina armar omsluta dig? Kom ihåg vad jag lärde dig i livet nu när du minns min död."

Johannes skriver ofta om hur lärjungarna kom ihåg Jesu ord och gärningar och vad som skrivits om honom. Som t ex i Johannes 12:16: “Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.”

Så jag uppmuntrar dig att ta tid det här påskfirandet att minnas. Minnas vad Jesus gjorde i sitt liv och minns vad Han har gjort i ditt liv. Dela med dig av detta till dem runt omkring dig. Skratta och gråt tillsammans och lyft upp Hans liv och död tillsammans.

Och om du har svårt för att komma ihåg eller se vad han har gjort i ditt liv, ge den Helige Anden lite tid, i frid och tystnad, att få en chans att påminna dig. Precis som Jesus lovade i Johannes 14:26 “...Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.
”

 

Jonathan Rogers

 

 

5 mar torsdag

Sann gemenskap

Våren närmar sig och snart firar vi påsk. Påsken är den största högtiden i kristen tro. Jesu död och uppståndelse är centrum för vår tro. Om inte Jesus dött och uppstått skulle vår tro vara död och vi skulle vara de mest patetiska människorna på jorden. Om inte Jesus dött för våra synder skulle vi inte vara förlåtna eller kunna ha gemenskap med Gud själv. Om Jesus inte uppstod, skulle han inte vara Gud och ha övervunnit synden och döden. Men sanningen är den att Jesus dog för din och min skull och han uppstod. Den tomma graven är ett bevis för det. Att du och jag kan läsa bibeln idag och den kristna tron har överlevt är ett starkt bevis på att Jesus Kristus verkligen dog och uppstod. Genom Jesu död och uppståndelse får vi gemenskap med Gud själv.

… Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.  Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet  (1 joh.1:5-9).

Gemenskap är något oerhört starkt och viktigt. Sann gemenskap i kärlek är uppmuntrande, styrkande och ger glädje. Vi är kallade att älska varandra och dela gemenskap med varandra. I gemenskapen får vi hjälpa och stötta varandra genom allt som möter oss i livet. Det är en styrka att be tillsammans, att ha vänner som påminner om sanningen när vi själva kommer vilse. Det är gott att få dela glädje med någon annan och också få dela smärtan när den är för tung att bära själv. En sann gemenskap har Jesus som förebild – att förlåta och älska varandra så som han har älskat och förlåtit oss.

I mars månad kommer vi att predika under temat Varmare genom gemenskap. Du och jag behöver varandra. Vi har olika gåvor som berikar vår gemenskap. Att följa Jesus är inte ett ensamrace. Vi kämpar kampen tillsammans och det sista Jesus sa innan han lämnade jorden var Jag är med er alla dagar till tidens slut. Vi behöver inte tappa modet för Jesus finns med oss och han ska komma tillbaka och upprätta sin skapelse!

Angeline Leetmaa

 

 

29 jan torsdag

Att vara en Jesu efterföljare

"Föds det liv där jag går fram?" Den frågan återkom evangelisten och
förkunnaren Frank Mangs till ständigt i sitt liv. För honom var det en fråga
som fungerade likt en kompass, som hjälpte honom att korrigera sitt liv, sin
efterföljelse, sitt lärjungaskap, till Jesus.

När Jesus kallar de första lärjungarna med orden "följ mig" (Matt 4:18-19) är det en kallelse som är konkret och full av innehåll. Det är inte en kallelse om att gå vart som helst, hur som helst. Det är inte en kallelse att följa vem som helst eller att göra vad som helst. Det är en kallelse att följa Jesus och göra det Jesus gjorde. Det är vad efterföljelse handlar om!

Vad gjorde Jesus? Det som går som en röd tråd genom hela Jesu liv och verksamhet är att var han än gick fram föddes det liv! Människor blev upprättade till ande, kropp och själ. Människors isolering och ensamhet bröts. Människor fick uppleva mening och mål i sina liv. Människor fick tillbaka sin värdighet som människa. Vi ser det i berättelsen om den blinde Bartimaios som får sin syn tillbaka (Mark 10:46-52). Vi ser det i berättelsen om tullmannen Sackaios (Luk 19:1-10). Vi ser det i berättelsen om kvinnan som lidit av blödningar i tolv år (Matt 9:20-22). Vi ser det i Jesu möte med den spetälske mannen (Mark 1:40-42). Vi ser det gång på gång i evangelierna när vi läser om Jesus.

I Joh 17:18 säger Jesus: "Liksom Du har sänt mig till världen, har jag
sänt dem till världenÄ". Som efterföljare till Jesus är Du och jag kallade
att fortsätta att göra det Jesus gjorde. Jesu kallelse, Jesu uppdrag är ditt
och mitt uppdrag!

Vi talar mycket i församlingen om att vi vill växa som församling Ä en tillväxt av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Jag är övertygad om att en av nycklarna till tillväxt är att vi börjar leva det liv i efterföljelse till Jesus som vi är kallade till. Att vi varje dag sätter våra steg i Jesu fotspår och går i dem och fortsätter göra det Jesus gjorde. Som en avstämning om vi lever ett liv i efterföljelse enligt Jesu kallelse till oss kan vi i våra enskilda liv och som ett "vi", som församling, ställa frågan som Frank Mangs ställde i sitt liv: "Föds det liv där jag går fram". Min fråga till Dig nu är: "Föds det liv där Du går fram"?

Daniel Wärnlund

8 jan torsdag

Jesus: galen eller Gud

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

(Matteusevangeliet 1:18-25)

För ett tag sedan under en predikan i kyrkan, berättade jag hur jag hade haft en period nyligen där jag brottades med min tro när jag läste debattartiklar mot kristendom. Allt jag visste om  Gud från Bibeln började se så otroligt ut att det började se overkligt ut. Så otroligt att jag hade svårt att tro. Under en bönestund i kyrkan påminde Gud mig om Kenneth Erensjö och hans helande. I samma stund blev jag påmind om alla andra mirakler och under som jag själv har bevittnat under mitt liv. Då blev allt det som kändes så overkligt någonting underbart istället.

När jag läste texten i Matteusevangeliet 1 denna vecka blev jag påmind om detta igen. Det som Josef har berättat om från sin dröm med en ängel låter egentligen som en väldigt knäpp bortförklaring som han hittade på för att undvika skam. Det vore hur galet som helst...om det inte var sant. Om  Jesus inte hade visat sig vara Messias och Herren. Om  Jesus inte hade gjort allt Han gjorde. Men det gjorde Han.

Så antingen hittade Josef på en galen bortförklaring och vi slösar bort vår tid, ork, söndagar och firande av denna religion eller  så var Jesu födelse den mest otroliga av händelser genom historien och Han är värd all vår ära, tillbedjan och även hela våra liv.

Det är allt eller inget med Jesus. Och när jag kom till denna förståelse hittade jag ett sant hjärta av tillbedjan i mig. Tillbe och ära Honom med allt du har, för Han är värd att tillbes och äras.

Jonathan Rogers