5 mar torsdag

Sann gemenskap

Våren närmar sig och snart firar vi påsk. Påsken är den största högtiden i kristen tro. Jesu död och uppståndelse är centrum för vår tro. Om inte Jesus dött och uppstått skulle vår tro vara död och vi skulle vara de mest patetiska människorna på jorden. Om inte Jesus dött för våra synder skulle vi inte vara förlåtna eller kunna ha gemenskap med Gud själv. Om Jesus inte uppstod, skulle han inte vara Gud och ha övervunnit synden och döden. Men sanningen är den att Jesus dog för din och min skull och han uppstod. Den tomma graven är ett bevis för det. Att du och jag kan läsa bibeln idag och den kristna tron har överlevt är ett starkt bevis på att Jesus Kristus verkligen dog och uppstod. Genom Jesu död och uppståndelse får vi gemenskap med Gud själv.

… Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.  Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet  (1 joh.1:5-9).

Gemenskap är något oerhört starkt och viktigt. Sann gemenskap i kärlek är uppmuntrande, styrkande och ger glädje. Vi är kallade att älska varandra och dela gemenskap med varandra. I gemenskapen får vi hjälpa och stötta varandra genom allt som möter oss i livet. Det är en styrka att be tillsammans, att ha vänner som påminner om sanningen när vi själva kommer vilse. Det är gott att få dela glädje med någon annan och också få dela smärtan när den är för tung att bära själv. En sann gemenskap har Jesus som förebild – att förlåta och älska varandra så som han har älskat och förlåtit oss.

I mars månad kommer vi att predika under temat Varmare genom gemenskap. Du och jag behöver varandra. Vi har olika gåvor som berikar vår gemenskap. Att följa Jesus är inte ett ensamrace. Vi kämpar kampen tillsammans och det sista Jesus sa innan han lämnade jorden var Jag är med er alla dagar till tidens slut. Vi behöver inte tappa modet för Jesus finns med oss och han ska komma tillbaka och upprätta sin skapelse!

Angeline Leetmaa

 

 

29 jan torsdag

Att vara en Jesu efterföljare

”Föds det liv där jag går fram?” Den frågan återkom evangelisten och
förkunnaren Frank Mangs till ständigt i sitt liv. För honom var det en fråga
som fungerade likt en kompass, som hjälpte honom att korrigera sitt liv, sin
efterföljelse, sitt lärjungaskap, till Jesus.

När Jesus kallar de första lärjungarna med orden ”följ mig” (Matt 4:18-19) är det en kallelse som är konkret och full av innehåll. Det är inte en kallelse om att gå vart som helst, hur som helst. Det är inte en kallelse att följa vem som helst eller att göra vad som helst. Det är en kallelse att följa Jesus och göra det Jesus gjorde. Det är vad efterföljelse handlar om!

Vad gjorde Jesus? Det som går som en röd tråd genom hela Jesu liv och verksamhet är att var han än gick fram föddes det liv!  Människor blev upprättade till ande, kropp och själ. Människors isolering och ensamhet bröts. Människor fick uppleva mening och mål i sina liv. Människor fick tillbaka sin värdighet som människa. Vi ser det i berättelsen om den blinde Bartimaios som får sin syn tillbaka (Mark 10:46-52). Vi ser det i berättelsen om tullmannen Sackaios (Luk 19:1-10). Vi ser det i berättelsen om kvinnan som lidit av blödningar i tolv år (Matt 9:20-22). Vi ser det i Jesu möte med den spetälske mannen (Mark 1:40-42). Vi ser det gång på gång i evangelierna när vi läser om Jesus.

I Joh 17:18 säger Jesus: ”Liksom Du har sänt mig till världen, har jag
sänt dem till världen…”. Som efterföljare till Jesus är Du och jag kallade
att fortsätta att göra det Jesus gjorde. Jesu kallelse, Jesu uppdrag är ditt
och mitt uppdrag!

Vi talar mycket i församlingen om att vi vill växa som församling – en tillväxt av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Jag är övertygad om att en av nycklarna till tillväxt är att vi börjar leva det liv i efterföljelse till Jesus som vi är kallade till. Att vi varje dag sätter våra steg i Jesu fotspår och går i dem och fortsätter göra det Jesus gjorde. Som en avstämning om vi lever ett liv i efterföljelse enligt Jesu kallelse till oss kan vi i våra enskilda liv och som ett ”vi”, som församling, ställa frågan som Frank Mangs ställde i sitt liv: ”Föds det liv där jag går fram”.  Min fråga till Dig nu är: ”Föds det liv där Du går fram”?

Daniel Wärnlund

 

8 jan torsdag

Jesus: galen eller Gud

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

(Matteusevangeliet 1:18-25)

För ett tag sedan under en predikan i kyrkan, berättade jag hur jag hade haft en period nyligen där jag brottades med min tro när jag läste debattartiklar mot kristendom. Allt jag visste om  Gud från Bibeln började se så otroligt ut att det började se overkligt ut. Så otroligt att jag hade svårt att tro. Under en bönestund i kyrkan påminde Gud mig om Kenneth Erensjö och hans helande. I samma stund blev jag påmind om alla andra mirakler och under som jag själv har bevittnat under mitt liv. Då blev allt det som kändes så overkligt någonting underbart istället.

När jag läste texten i Matteusevangeliet 1 denna vecka blev jag påmind om detta igen. Det som Josef har berättat om från sin dröm med en ängel låter egentligen som en väldigt knäpp bortförklaring som han hittade på för att undvika skam. Det vore hur galet som helst...om det inte var sant. Om  Jesus inte hade visat sig vara Messias och Herren. Om  Jesus inte hade gjort allt Han gjorde. Men det gjorde Han.

Så antingen hittade Josef på en galen bortförklaring och vi slösar bort vår tid, ork, söndagar och firande av denna religion eller  så var Jesu födelse den mest otroliga av händelser genom historien och Han är värd all vår ära, tillbedjan och även hela våra liv.

Det är allt eller inget med Jesus. Och när jag kom till denna förståelse hittade jag ett sant hjärta av tillbedjan i mig. Tillbe och ära Honom med allt du har, för Han är värd att tillbes och äras.

Jonathan Rogers